En speciell dag bland andra

Det har varit mycket i dessa dagar. Stormen kom, jag såg den komma och välkomnade den med smärtan i bröstet. Vågorna svallar fortfarande och den ena dagen är inte den andra lik och jag vet knappt hur livet, eller känslorna kommer att te sig om bara en vecka..

Igår hade jag en väldigt fin dag, en ledig dag. Jag vaknade i min tältsäng i mitt nya lilla rum fullt av packade lådor och kläder. Där har jag nu en liten del av mitt bohag och inser direkt att det inte är så mycket som man egentligen behöver (av allt det jag har i andra lägenheten).

Jag låg och drog riktigt länge i sängen och njöt lite av tystnaden, sen kikade jag försiktigt bakom rullgardinen och skymtade några solstrålar. Mycket riktigt – en strålande dag var på ingång!

Fick bråttom, åt frukost och sprang hem till min nya granne och goda vän. Vi packade meloner, jordgubbar, kakor, lakrits, rosévin, champagne och filtar och promenerade i vårt nya gemensamma och vackra kvarter till den stora gräsplätten där gratisfestivalen strax skulle börja – en kavalkad av unga, oetablerade, engagerade, vackra och medryckande band flöt förbi och timmarna gick och bubblet slurpades med jordgubbarna i näven. Tillslut var hela gräsmattan fullproppad av sommarklädda ungdomar, barn och äldre som alla ville äta picknick och lyssna på vacker musik.

Klockan blev dags att dra vidare mot nya äventyr – konset med Timbuktu och Damn!

Det var en sån där kväll med pirr och lycka i luften, en sommarkväll med kvällssol och spänning i blick, där det som händer får hända. Där ölen får kosta vad den vill..

Och jäklar vad funkigt det var, vilket gäng! Vi stod ovanligt långt fram (för att vara jag) och jag kunde därmed få ganska justa närbilder. Tacken var att man då och då fick en 15-årig kille i huvudet från grabbgänget intill och envisades med att lyfta upp varandra som de ändå sedan inte kunde hålla utan ramlade in i de som stod intill och de unga tjejernas falsett när låten de kände igen (alla) kom.

Men det var det värt – vilken spelning, vilken lycka att stå där med en fin vän, dansa och sjunga och dras med i rytmerna.

Å sen – att följa hjärtat och sommarkvällens kall och när klockan redan egentligen är för mycket och man borde gå och lägga sig, sätta sig med vännen insvepta i filtar med en glas vin och ett stearinljus och prata tills klockan blev över midnatt – det är fina grejer det.

En riktigt fin dag bland de andra i livet just nu!

Jag tänkte att jag skulle försöka minnas vilka föreställningar jag gått och sett och att det skulle vara en utmaning för mig att helst lite recensera och reflektera kring varje föreställning.

Nu är jag osäker på om jag minns alla jag sett hittills i år.. vojvoj. Vi testar. Här är de jag sett hittills:

- Wear it like a crown på Stora Teatern/Pustervik
 Det gör faktiskt mycket att se en föreställning två gånger. Detta var andra gången jag såg den, trots det fick jag lika mycket sitta och hålla för ögonen under vissa partier då min fantasi blir för eggande och spänningen för hög.
Den var fortfarande vacker och mystisk men tappade kanske lite av all häpnad som man kände första gången. Samtidigt som verket djupnar på ett annat sätt andra gången.
De var ju nästan som supermänniskor, känns sådär lite skönt lång ifrån en själv, de gör saker som det krävs en sådan extrem timing och övning inför att man får en stor respekt inför.

- Lilla Spöksonaten på Regionteater Väst i Borås.
Den gillade jag verkligen. Läskig och vacker på samma gång. Och suggestiv. och så musiken. Tomas.. Och dansarna. Vilken fröjd. vilket kompani! sådan professionalism! och koreografin. blommor som är poetiska samtidigt som giftiga.


- West Side Story på GöteborgsOperan
Musikalen med den vackra musiken, stämmningen, Romeo och Julia och hela den sorgliga historien. Jag gillade den, lite som att se på film. Som sagt - väldigt vackra låtar emellanåt och solisterna sjöng galet tajt och snyggt.


- Bibeln på Stadsteatern
Ja, den om Adam och Eva och sedan jesusbarnet och Maria och Josef. Lång. Nu var det ett tag sedan jag såg den men det jag minns är tyvärr mest att den var lång. men välspelad. och visst, varje bit gick de verkligen igenom (tror jag, inte säkert på att jag hängde med så bra hela tiden i alla vändningar).
Men helt klart intressant att det går att sätta upp Bibeln som teaterpjäs i Göteborg 2012 och att man lyckas.




- Manta på Stora Teatern/Pustervik
Vackert och poetiskt verk om komplexiteten en slöja bär med sig. Hur det är att vara instängd i den och hur det är att frigöra sig. Hur det är att inte vara född i att bära den men senare i livet anamma kulturen och ta på sig den heltäckande slöjan och se på folks reaktioner och uppfattningar.
Spännande moment - både ljus och rörelse fick nästan lika stor plats.


- Riding Romance 1 på Atalante
Henriette Pedersen vrider, leker och vänder på begrepp och föreställningar. Denna gång tolkar hon stycken svansjön och låtar tre kvinnor improvisera fritt i en dryg timme. Dansarna kväker och bräker och tar plats. Intressant vridning på genusbegreppen och flera gångers skratt sätter man ofta i halsen. Den känslan.

- The name of the next song på Kungsbacka Teater
Örjan Anderssons kompani gör en suggestiv och visuellt vacker och härligt medryckande. Jag bara åkte med i flödet och rörelsen var verkligen i fokus. Mest minns jag solot i början av föreställningen. Det var något i det som jag tyckte så mycket om och som verkligen tilltalade mig. Det blev så enkelt, men poetiskt och naket men samtidigt starkt..

- noBody på GöteborgsOperan
Som en långsam och spännande process. Gruppdynamik och ensamhet. dynamisk och vacker.

- The tribute to the art of football
Nyligen hemkommen ifrån. En riktig hyllning till fotbollen som konstform och som konstart. Tydligt perspektiv på det manliga och hårda som man kanske på olika sätt sammankopplar med fotboll - men samtidigt kunde man i dansen visa på det sensuella och vackra, linjeformade delen av konstarten.
Även om man inte spelar eller är delaktig så värst mycket i fotbollen så hängde man med - skriken, jämförandet, segergesterna, duscharna, tacklingarna och de röda korten. Allt var koreograferat med dans.

You belong where your heart is

Nu är det de där tankefulla och lediga dagarna igen. Oftast något mer tankeväckande med så mycket tid som man vid denna årstid spenderar inomhus.

jag har äntligen hunnit ta det lugnt och umgås, sitta ner och bre ännu en pepparkaka med tryffelost och stoppa in i munnen, ta en slurk te och spela spel. Så mycket gott har jag smakat i jul.

Under ett av tillfällena när vi satt flera gamla vänner från länge sen och pratade om livet och var man ville bo så sa en person något så bra. Det var en fråga på en fundering på om man skulle flytta eller bo kvar och hur allt i så fall skulle få ihop - men var vill du bo? Börja med att utgå ifrån var du känner att ditt hjärta vill, flyttar du sedan dit där du vill så kommer det andra att lösa sig. Det är sekundärt.

Det föll något inom mig. Något tungt. Varför krångla till saker och ting så mycket? Varför inte bara börja leva och göra det man brinner för och verligen vill? Faktiskt följa det där hjärtat som redan vet vad man vill och ju på ett sätt såå tydligt visar det?

Jag vet ju redan vad jag vill och behöver. Varför upprepa och fundera så jäkla mycket hela tiden? Kör! Bara Kör!

Bryssel och kulturens värde på EU-nivå

Var i Bryssel förra veckan med jobbet. Vi driver ju ett ESF (Europeiska Socialfonden)-projekt så det gjorde det desto mer spännande att få sig en inblick i högsätet för alla EU-frågor. Nu var vi visserligen inte inne på självaste högkvarterslokalerna.

Vi flög ner på onsdagen och var på studiebesök på en organisation som jobbar lite liknande som Danscentrum och som hette Konstenluket. Det var ett intressant möte mest hela tiden förutom när man efter två timmars möte insåg att man höll på att somna (var ju visserligen uppe vid 04.30) samt att den kostymklädda och smått självupptagne mannen hade pratat på ungefär hela tiden. Vi försökta få in några frågor men han kände till en hel del härskartekniker som han med vana använde så vant att vi inte tänkte på det förräns vi utvärderade mötet över en öl någon timme senare..

Bättre blev det tyvärr inte under själva konferensen. Chris Torch (som var en av de få svenskar i panelerna) påpekade det t.o.m - varför är det bara mörka kostymklädda män här på scenen? Ja, jag undrade också. Var är alla kvinnor? svar: i publiken...
Det pratades kulturens ekonomiska kraft och kreativa näringar, hur kulturen skulle kunna digitaliseras och hur vi kan ta lärdomar från varandra om ett regionaliserande av våra länder i Europa.

Mäktigt var de två kvinnorna som under de båda dagarna satt och simultantolkade hela konferensen på antingen engelska eller franska, beroende på vad den som pratade, pratade för språk. jag var imponerad till max. Satt själv och försökte simultanöversätta från engelska till svenska, höll i drygt 3 meningar.. sjukt svårt!
Här kommer nu lite bilder från resan och konferensen:

                                              Vi tre var där. Jag och mina fina kollegor

Röda mattan och EU-flaggor

                                        

                                              Paus. Passa på att stå upp...
                                         

                                           Vi hittade en rolig skulptur

                                       Jag och min närmaste kollega i solen på det berömda torget

                                          Bryssel i morgonsol

                    Foto och tv-sändning när kampanjen "We are more" uppmärksammades med ballonger och rop. Sen släppte vi de heliumfyllda ballongerna upp i luften...

                                          Som sagt; mörka kostymnissar hela bunten

                                           Salen under en paus

Sommarens sista suck...

Ja, det stod till och med i tidningen, att nu var Brittsommaren verkligen slut. Det kändes ända in i märgen igår. Kallt, ruggigt och blåsigt. Och regnigt såklart. Det har man börjat vänja sig vid här på västkusten..

En riktigt kulturell helg har det varit hittills. Började fredagen med att dra till ett after-work-ställe. Hann dock inte ens sätta oss för sällskapet vi skulle träffa var precis på väg till Liseberg för att med tusentals andra se Håkan Hellström senare på kvällen. Man har ju sett och hört att han skulle spela, tänkt att "dit går nog ALLA", framför allt en kväll som denna när kvällssolen värmer och gör skuggorna långa längs gatorna. En sån där fin kväll. Som säkert gör att ett tusental personer som från början inte hade tänkt att gå och se honom nu ändrar sig för att "jamen det kostar ju bara 80 spänn i inträde och kvällen är ju så fantastisk". Jag var inte riktigt där, men det var mitt övriga sällskap - så det är bara att hänga på (klart jag hade kunnat stanna utanför och själv gå och sätta mig och ta en after-work, vilket jag var hemskt sugen på (äta mat) men men..).
På fredagsmorgonen när jag åkte förbi Liseberg med bussen så såg jag ett gäng tappra ungdomar med sovsäckar och varma jackor. De hade alltså suttit där (i kön till Håkan såklart) sedan i onsdag!!! Galet!

Men alltså konserten var faktiskt rätt fin. Och Håkan, han är ju så folkkär. Folk från alla åldrar var verkligen där, inte alls bara de 16-åriga kidsen (eller kanske berodde det på att jag stod typ längst bak eftersom vi inte hade med oss några öronproppar och ju inte kunde stå så långt fram i så fall, sen är det ju trångt också..)
Den enda låt jag kände igen "känn ingen sorg för mig, göteborg" var faktiskt riktigt fin där man stod på backen och såg ut över det fint upplysta Liseberg och såg upp mot britsommarhimmelen och plötsligt kände sig som en riktig göteborgare.. Då kom också konfettin, vackert regnandes över publiken..

Lördagen bestod av den klassiska second-hand-rundan sen blir man riktigt trött och måste sätta sig på närmaste mysiga fik och dimpa ner i en fotölj ett tag. Sen hem, vila lite, hinna tvätta en snabbmaskin, göra sylt och äta mat. Sen vidare igen, mot stan och Folkan för att gå på premiär. gratis (ja, eller är det inte alltid gratis att gå på konsert?). Apatiska för nybörjare såg vi. Den var rolig och sevärd, kul grepp och skickligt spelad.
Sen vidare på 53-års-kalas (en fyllde 26 och en 27) med massa folk, presenter, tårta och vin. Mysigt och trevligt. Jag säger alltid det - det är såå underskattat med hemmafester. Fler hemmafester åt folket, det tycker jag!

Men nu är det ny dag, kanske skulle man ta sig ut till skärgården och plocka björnbär? Ellet till någon skog (som inte alla gått i) och plocka trattkantareller?! Hm.. Vi får se. Som alltid denna helg, man vet aldrig vad man hamnar på (som Håkan-konserten t.ex)

matchning

på hög nivå...

ganska i alla fall.

Blev faktiskt rätt så nöjd när jag satte på min kjolen i morse, slängde på mig en hoodie och sprang till jobbet för att sedan komma dit och gå förbi den stora spegeln och se detta. Min bästa spontan-matchning, helt klart!

Katt

Som jag längtat efter att bo med djur. Nu ska vi nämligen bli med katt!

Och inte vilken katt som helst, en som jag följt i 8 år, en som finns hos en familj som är väldigt nära min familj. Och detta är den mest keliga katt man kan tänka sig, jag brukar kalla den för "halsdukskatten", för att man kan lägga den runt halsen, somen halsduk och hon trivs med det.

Funkar som tur är bra i lägenhet också (annars har det varit min stora sorg, jag har inte mage att ta in en katt i lägenhet och att den alltför sällan får komma ut). Är uppvuxen med katten runtom mig så det skulle kännas väldigt konstigt och fel. Om nu inte katten väldigt gärna själv vill vara inne, som i detta fall.

Mazarina heter hon och ser ut såhär:

Man ser ju på henne att hon bara vill in igen opch inte alls tycker det är skönt med den kalla snön..