livet e fan underbart med några extrad-vitaminer i kroppen och några extra timmar sol på den vinterbleka kropp man numera har.
minnen kommer snabbt från ett år sedan precis vid samma tid som idag. Då befann jag mig inte i det kyliga sverige inte, utan långt ner i Europa. vid ljusets kust - costa de la luz, närmare bestämt i den äldsta hamnstaden i europa Cádiz. en av de mysigaste städer jag varit i.
Och ett av de få ställen jag varit på så kort tid och så snabbt känt mig som hemma.
När jag och mitt resesällskap åkte därifrån efter knappt 2 veckor var det tungt som att lämna ett hem.
Därför kom vi faktiskt tillbaka redan efter ett par dagars turistande i inlandsstaden Sevilla (som var på tok för långt ifrån strand och vatten som vi blivit så vana vid i Cádiz).
Ja bortskämd är förnamnet på vad man blir i cádiz. Staden är i princip omringad av medelhavet, strand, klippor och vackra stadsmurar. innerkärnan är som en enda labyrint med små smala gränder med franska balkonger fullproppade med vackra blommor och växter
Mat och färsk frukt billig, ölen desto billigare och vinet allra billigast. Stranden så lång att det skulle ta 3 timmar att gå från ena sidan till den andra, vågor som ena dagen var perfekta för surf, andra dagar lugna och badbara... Kan man ha det bättre?
Det fina med minnen är också att de är så nära sammankopplade vid lukter. Bara genom att öppna flaskan med solkräm kom minnena, ljuden, lukterna, smakerna, färgerna till min hjärna..
Jag har otroligt många låtar i mitt liv som är kopplade till olika minnen, bra som dåliga. Vissa kan jag inte ens lyssna på i mer än ett par sekunder innan jag börjar gråta, eller andra innan jag börjar skratta.
Vad skulle jag göra utan musik i mitt liv? Och vem skulle jag vara?
Nu ska jag återgå till de hårda jobbet att sola.
