Jean Grae!!!

Ryktet har nått Götlaborg. Det ni!!

Den sydafrikanskt födda, fmen numera new york-bo och fantastiska rapparen Jean Grae verkar komma till Sverige för en spelning.

Och inte var som helst, nähärå, utan mitt absoluta favvoställe av alla uteställen: Mosebacke och klubben Yes!

Längtan är redan igång och en spotify-lista med justa jean-låtar som jag kan lyssna in mig på håller i sekunderna på att inrättas..

innan saknad

det är konstigt att man alltid trivs lite extra bra på ett ställe som man vet att man ska lämna om ett tag. 

för mig är det nästan alltid så.

vad praktiskt det hade varit om man kunde gilla stället direkt istället..

är konstigt nog kvar i helgens lyckorus. och lever av livets lycka - att få leva och må bra!

En upplevelserik helg

Bidrar idag med ett par rader jag skrev igår på min långa resa genom sverige (lång i den bemärkningen att jag bytte 6 gånger och tågen gick sönder och stod stilla)

Tåget tuffar likt vore det från ett par årtionden sedan. Jag sitter och tittar ut genom fönstret och ser de pittoreska, småländska byarna och skogarna svischa förbi. Jag är lycklig.

Jag har haft en så speciell och fantastisk helg! Gj

ort mycket tokigheter, spontaniteter och roligheter. Bland mycket annat kan nämnas (i salig blandning, men enbart som små indikatorer)

pippi på ALV (astrid lindgrens värld)regionteatern blekinge kronobergorginalljudet

magnus holm, chef på regionteatern i kronoberg/blekinge

badat och skvätt vatten i en sjö i Vimmerby,

suttit på pakethållaren och hållit en kompis om magen,

sovit på liggunderlag i sovsal,

varit uppe sent på nätterna och tisslat, tasslat och fnissat,

suttit på möte med regionteaterchef,

spontant hoppat på en buss mellan Växjö och Vimmerby,

dansat lindyhop på Kronobergs Regionteater till mobillåt,

ensam sett Miss Li live,

blivit hänförd över Orginalljudet, 

skrattat så att jag nästan kiknat,

hejat på pippi långstrump,

sett en regionteaterchef slänga kalsonger till artister på scen,

hyrt en svensson-stuga på en camping 200 m från ett hem för att kunna vara uppe sent,

suttit och solat på asfalten på en busstation,

suttit på årsmöte,

pussats och duschat,

åkt bil med Göteborgs stand-up-komiker,

och nu även tågluffat i sommarsverige på halvrisigt krösatåg.

 

Jag har en vän som jag varit och hälsat på i Vimmerby. En väldigt fin vän. En sån vän som man kan lita på trots att personen ständigt rapar upp en massa underliga skämt, en vän som ser rakt igenom och jämt kan genomskåda mig. Denna vän är på ett sätt väldigt lik mig, på ett sätt inte alls. Jag har inte träffat denna vän på ca ett år (då räknas alltså inte att sprungit på varandra på stan och sagt hej och rusat vidare) och jag har nu insett hur viktigt och mycket det ger att vårda sina relationer och faktiskt åka och hälsa på.

Branschfest hemma..

Det vimlar av folk i den stora våning jag hyr ett rum i när jag kommer hem från en konsert på Artisten (musik-och teaterhögskolan). Röda och gröna ljusgirlanger sträcker sig runt en spegel och en dörrkarm, tyg täcker de mest stökiga hörnen och ölflaskor och minglande kulturnissar står mest överallt. Det är fest. 

Releasefest för Liras senaste nummer, med festivalbilagan. Det har spelats på flygeln (men först kom tydligen en pianostämmare från Stockholm) av stans duktigaste jazzpianister. Jam.

Nu står de utanför min dörr och snackar musik och jämför sina liv..

Det är faktiskt en väldigt skön känsla. 

Denna man, Göteborgs mesta och bästa jazzpianist, står nu utanför min dörr..

Som när man var liten och huset var fullt av folk, man spelade, pratade och skrattade. Och själv, som boendes, fick man liksom göra precis som man ville. Det skönaste var att krypa till kojs och somna till de minglande och glada rösterna i mjukt sammelsurium. En känsla av trygghet. 

Jag vet inte hur många gånger jag somnat på en konsert eller en pub som mamma och pappa spelat på och jag varit trött ett tag men de vill spela och prata så de bäddar ner mig under någon fårskinnsfäll på en soffa. Där kan man ligga och titta i taket och bara mysa av tanken på den minglande fest som pågår och folk är glada och har det bra.

Jag kan inte riktigt förklara det.. Men det är nåt visst med hemmafester som man själv inte anordnat. (arrangörs-freak som jag ju är).

musik. natt. regn. kreativitet. 2

duggregn. natt. 

några killar smågnabbas och skrålar.

kreativitet i maximum nattetid.

regn.

säkerhetsvakt går ut ur det lagerhuset när jag går in. klockan är 23.53 

ekande sång i det stora ödsliga renoveringsobjektet. mitt i spånplattor och järnstänger.

regn. sång. högt. våga sjunga högt, ingen där ju. 

regn. regn. regn. stämsång. 

regn.

Strilande regn mot mitt fönster

först duggar det bara, lätt lätt. det känns knappt. man är ju så van vid lite duggregn här i götet.

jag går hem från skolan och klockan är 01.05 natten till fredag

. vi har varit lediga hela dagen men jag kom hem vid 23 och var som sagt inte trött så jag packade med mig min dator och gick till min skola 4 minuter bort i duggregn. varför skolan kl 23 på natten? för att den är tom, stor och ekar väldigt bra..

jag var alltså där nästan 2 timmar och spelade in. sång. spelade in mig sjäv flera gånger och sjöng alltså stämmor med mig själv. tog om, tog om och tog om. men nu är jag hyfsat nöjd. 

när jag öppnar dörren för att traska hemåt (enbart på grund av att jag glömt sladden till datorn och den bara har 1 min kvar av batteriet-annars hade jag nog blivit kvar och kommit i sång-trans) så regnade det. det inte bara duggade, det kom stora, tunga droppar.

som tur är har jag inte långt hem och som tur är har jag bott i göteborg sen i augusti så jag har faktiskt lärt mig att uppskatta regn. faktiskt. jag vill som oftast gå ut och promenera i regnet när jag hör det mot rutan. jag vill få det piskat i ansiktet, känna att jag blir blöt och att jag lever. det är härligt!

härom dagen var jag ute en kväll, också ca 2 timmar, men då nere i hamnen och dansade i regnet. 

Regn.

Budgetkalkyl vs Nauel

jag borde egentligen sitta här i min säng och fila på min budgetkalkyl som jag ska presentera senare idag. men och denna blogg börjar gilla varandra.. vi har börjat hitta ett sätt och några minuter då och då som det är trevligt att umgås på. 

- jaja budgeten, snart... det var ju bara det här med sociala avgifter och momser som jag glömt att stoppa in.. hehe, det tar väl inte så lång tid? (ehum. när skatteverket var och föreläste på skolan för någon vecka sen berättade de att det finns en "såhär tjock bok bara om moms" (sa kvinnan och visade dryga 3 centimeter mellan tumme och pekfinger).

jag känner mig fortfarande dygnsvänd, från i helgen. då somnade jag efter 05 varje kväll. först var det ångest och lite jobbigt att det hade börjat bli ljust och att man går och lägger sig då. sen blev det lite av en tävling och skojigt. knasigt. lite tonårskänsla på nåt sätt.

hade en jäkligt fin helg faktiskt: spontanbjuden på tortilla-middag, breaking-battle ute på klubb, nattamat med djupa samtal, nattpromenad i ljumma vårnatten, slappt bokläsande, god fika med mig själv (har ni inte testat så gör det, man kan smälla till på både det ena och andra!!), fransk film på bio, whiskeypimplande nere på piren, gitarrspel och musikquiz kl 04, skärgårdstripp, snäckletande, doppa tårna i det kyliga vattnet, gå på peppande möte, dansa i regnet..

vojvoj. en händelserik helg på många sätt.

nostalgisk brödlängtan

det osar lite i den stora lägenhet jag bor i. det är mitt bröd som jag har bakat och som nu ligger på plåten på spisen och svalnar.

det var sådär vackert brunt och välgräddat, man får ta i för att komma igenom med kniven, men det är så det ska kännas. med riktigt bröd. det känns gammeldagst på nåt sätt..

och nu längtar efter att få krypa till kojs för att vakna upp en vacker och solig morgon och slå upp ögonen på min sovmorgon och minnas det goda brödet jag bakade kvällen innan (ja, jag har provsmakat, precis som man ska när det är nybakat).

jag tycker om att baka bröd. tycker inte att det är särskilt kul att laga mat eller så värst mycket annat i köket, men bröd. det är något speciellt med bröd.

när jag var yngre och bodde hemma luktade det ofta nybakat bröd på söndagar. Pappa satte en deg och gräddade den sen på eftermiddagen. Det låg plåtar lite här och där och de var heliga på nåt sätt. man fick inte röra de. de skulle ligga där och jäsa.. sen, sen kunde det bli bröd av det.

pappa gick runt med förklädet med mjöl på, ibland låg han och vilade i kökssoffan medan radion stod och skvalade. och degen de jäste..

så några timmar senare fick man provsmaka en bit, med smör på..

det var tider det..

nu får jag försöka så gott jag kan för att skapa samma stämmning.

filmen och fotona i mitt liv!

Jag försöker komma undan den bittra sanningen om att jag sitter hemma i mitt rum och likaså suttit här och stirrat in i denna skärm utan att egentligen gjort något vettigt alls på ett antal timmar. Inte bra inte bra.

Så vi låtsas som att det vore idag på dagen. Då var jag minsann ute och roade mig, ensam. Tycker om det. Att gå på evenemang själv. Ibland i alla fall.

Som idag. Fotoutställning av Högskolan för Fotografi, deras kandidatutställning på Röda Sten.

Jag tog som alltid med mig min kamera, min dyrgrip, min följeslagare i livet (förutom min ipod då, den skulle jag inte gå många meter utan)..

Så här kommer ett litet smakprov av bilderna som blev till idag på min lilla tripp:

Under min månad i Stockholm gick jag runt med min vapendragare kameran och fotograferade en hel del, men kom den sista veckan på att jag ju även kunde filma med min kamera så den blev videokamera och har nu fångat bitar av det som är fint för mig i sthlm. Saknas såklart en hel del, men så kommer det alltid göra. Allt rymms inte i kameraformat. på film..

Så vi får väl se när den blir klar. Tänkte sätta ihop den med ljud och snygga klipp. Sen nån gång när jag lär mig sånt...

Back in Götlaborg

Så var man alltså tillbaka igen i staden mitt liv för det mesta utspelar sig. 

Det har varit stockholm, min barndoms-nostalgi-och hemstad, som gällt nu under en månad. Eller Stockholms stadsteater närmare bestämt där jag befunnit mig till största del av dygne

n. På praktik. Eller förlåt, LIA heter det såklart (Lärande I Arbete). Man får inte säga praktik i KY-världen..

Mycket har hunnit hända, öl, 

öl, öl, fet musik, bra dans, fina pojkar, goa vänner, djupa samtal, inspiration, teaterföreställning, nycirkusföreställning, 

dansföreställning, teaterföreställning, sova på sofflock, öl igen, stand-up, nästan bad i mälaren kl 01 på natten (tur att jag inte gjorde det, det var säkert minusgrader i luften och isflak låg kvar), bo på hotell i umeå, äta 400 kr:s middag, springtur, basket i ljum eftermiddagssol med alla kära vänner, drinkkvällar, körkortsfirande, barngullande m.m.m.m

På 5 veckor hinner det hända mycket. Jag hinner tänka väldans många tankar och reflektera över mitt liv. 

Jag har bl.a. insett:

• hur jäkla gött det är med en öl i solnedgången på mosebacketerassen
  

• att det är bättre att säga nej än att inte svara
  
• att det faktiskt är lite läskigt att ringa utländska ambassader men att när man väl gör det så slutar det att vara läskigt
  
• att påsk inte längre är så viktigt
  
• att jag måste börja skapa musik igen - jäklar vad jag saknar det
  

•      att det finns ställen i sthlm jag inte varit på
  
• att det känns som att komma utomlands bara man åker en bit ut på blå linjen. mm så klart.

Dagarna har gått i ett. Alltid vänner och folk nära inpå, fullt ös. Så väldans mycket tid för mig själv och med mig själv har jag inte hunnit med. Känns verkligen som att jag tagit igen min ganska stilla hösttermin under denna månad istället.

Men så kom man alltså tillbaka till ett gammalt rum och ett tomt kylskåp och skafferi här i götlaborget. men ack, jag är tydligen bra på att styra upp för nu har jag redan helgen bokad och full av skojiga händelser. möten, möten och möten.. åå... open jam, amatörkulturakademien och plural. vilket liv!! härligt! 

å nu sitter jag här med en filt och tittar ut genom mitt stora fönster på trädet utanför som fått många och gröna blad som nu viner och vajar i vinden. så vackert med solen!

Kanske ska spetsa min njutbara,lediga ensamhet med en kaffe och en liten kaka?? jaaaaa

kokosmage

min mage glänser av kokosfett från solkrämen. jag ligger på en madrass i mitt rum och solar. topless. så jäkla bra. att man i mars (när det är för kallt för att ligga ute och sola) kan ligga och sola topless..

livet e fan underbart med några extrad-vitaminer i kroppen och några extra timmar sol på den vinterbleka kropp man numera har.

minnen kommer snabbt från ett år sedan precis vid samma tid som idag. Då befann jag mig inte i det kyliga sverige inte, utan långt ner i Europa. vid ljusets kust - costa de la luz, närmare bestämt i den äldsta hamnstaden i europa Cádiz. en av de mysigaste städer jag varit i.

Och ett av de få ställen jag varit på så kort tid och så snabbt känt mig som hemma.

När jag och mitt resesällskap åkte därifrån efter knappt 2 veckor var det tungt som att lämna ett hem. 

Därför kom vi faktiskt tillbaka redan efter ett par dagars turistande i inlandsstaden Sevilla (som var på tok för långt ifrån strand och vatten som vi blivit så vana vid i Cádiz).

Ja bortskämd är förnamnet på vad man blir i cádiz. Staden är i princip omringad av medelhavet, strand, klippor och vackra stadsmurar. innerkärnan är som en enda labyrint med små smala gränder med franska balkonger fullproppade med vackra blommor och växter

Mat och färsk frukt billig, ölen desto billigare och vinet allra billigast. Stranden så lång att det skulle ta 3 timmar att gå från ena sidan till den andra, vågor som ena dagen var perfekta för surf, andra dagar lugna och badbara... Kan man ha det bättre?

Det fina med minnen är också att de är så nära sammankopplade vid lukter. Bara genom att öppna flaskan med solkräm kom minnena, ljuden, lukterna, smakerna, färgerna till min hjärna..

Jag har otroligt många låtar i mitt liv som är kopplade till olika minnen, bra som dåliga. Vissa kan jag inte ens lyssna på i mer än ett par sekunder innan jag börjar gråta, eller andra innan jag börjar skratta.

Vad skulle jag göra utan musik i mitt liv? Och vem skulle jag vara? 

Nu ska jag återgå till de hårda jobbet att sola.

vår? vinter? eller kanske höst rentav?

...Det här vädret den senaste veckan har inte varit lite konstigt.

Ena dagen strålande sol då alla bara ville springa ut i ljuset och sörpla d-vitamin.

till...

...snökaos och piskande snövind i ansiktet så fort man gick utanför dörren. som tur var höll det inte i sig så länge...

...och så någon dag senare kom den efterlängtade solen tillbaka och färgade himlen ovanför stena line alldeles röd och varm...

nattlig fågelsång

ska precis stänga av, släcka och göra iordning för att gå å lägga mig men först öppnar jag fönstret, precis som vanligt innan jag ska sova. men så får jag höra ljuvligt fågelkvitter.. så där ljuvligt som det bara kan vara på nätterna. sommarnätterna allra främst.. 

3:12 har under loppet av tre dagar och sammanlagt tolv timmar gått av stapeln. förra veckan närmare bestämt. så denna vecka är det post-3:12-känslan som infunnit sig.

3:12, för att förklara för er som alltså (konstigt nog) missat detta, är kulturfestivalen, eventet där vi i klassen på olika sätt presenterade de projektarbeten som vi hållit på med i ung ett halvår.

min grupp arrangerade en debatt om det offentliga rummet och graffitins existensbegättigande. det blev lyckat och givanade.

det lilla i livet

med en god semla i magen, en balja te och finsk tango i mitt ljudrum trivs jag riktigt bra här i min lilla lya.

klockan är bara 16 men den skulle lika väl kunna vara 20 då jag varit uppe sedan 06.30 och jobbat. visst det är inte särskilt härligt att stiga upp då ljuset ännu inte stigit och man fortfarande är kvar i sömnens töcken, men såhär dags på dagen måste jag säga att det var såå värt det. 

Igår var det kvällen med stort K. vår "tenta". Arrangemanget som vi, hela klassen, byggt upp och tänkt ut och pratat om och projekterat kring ända sedan i höstas var det äntligen dags för.

Min grupp Rubik hade ordnat med het debatt om den offentliga konstens (ex. graffitin) villkor i stadens rum. Till det hade vi bjudit in Björn Sandmark (kulturchef i staden), Emrik Larsson (konstnär, graffiti-kännare och kultursekreterare), Jakob Andreasson (projektledare för klotterdelen inom stadens policy "trygg, vacker stad"), Tomas Ferm (curator, konstnär samt initiativtagare till spotcity).

Det är verkligen an av anledningarna till att jag tycker så mycket om att arrangera - tiden mitt uppe i arrangemanget så känslan i magen dyker upp "tänk vad häftigt; detta hade vi enbart i våra tankar för ett par månader sedan och nu kommer folk till detta". Det är en speciell känsla, svår att beskriva.. men en sådan drivkraft.

nu ska jag lämna detta och kliva in i dragspelets och boken "teaterförbundets guide till jämställdhet"s värld.

processa-prioritera-strukturera

dagens behållning:

Och det är inte något litet.. jag tror mig hittat ett sätt att förenkla mitt liv, strukturera upp det så att saker inte faller mellan stolarna och där jag kan njuta av att stryka saker från mina många att-göra-listor.

om boken och metoden:

metoden kan tillämpas oavsett vad man gör eller vilken befattning man har, för korta projekt eller långsiktiga visioner, såväl i yrkeslivet som privat. Vilket arbete du än utför leder den dig till samma resultat: du hinner mer, uppnår bättre resultat och får mer tid över. Allt handlar om några enkla knep. Du är inte beroende av någon avancerad utrustning - en penna och baksidan av ett kuvert är allt du behöver för att kunna sätta igång!

dagens varning?

jag blir så glad när jag får höra andra människor tala ur egen erfarenhet. om något de själva inte trott på först men sedan provat och i princip blivit frälsta..

ja nu låter det som att jag är en sån där som lätt skulle hamna i Jehovas vittnens klor och diverse reklamjippon. kanske, till viss del. men jag väljer mina fiender med måtta.. det vill jag lova.

detta system går i alla fall ut på att hjärnan ska användas till det den är till för; att fatta beslut, tänka kreativt och intuitivt! inte hålla koll på en massa saker man inte får glömma och göra.

dagens sanning och också överraskning

det finns bara 2 problem:

1. jag vet inte vad jag vill

2. jag vet vad jag vill men inte hur jag ska göra för att ta mig dit

coolt va?!!

dagens ont

träningsverken som gårdagens 3 1/2 timmes-dans gav mig. Men ack så värt det var. Vad skulle mitt liv vara utan dansen?

dagens ångest

hur i fanken mina 800 spänn ska räcka för resten av denna månad? vojvoj. här blir det prioriteringar till max. inte så kul att börja en månad med. men man är ju bara en fattig student.

På tiden...

... jo faktiskt. det är på tiden att jag skriver här. att jag uppdaterar mitt liv.. haha.

Nästa vecka smäller det. Då bjuds på:

3:12

3 dagar 12 timmar kultur

Gallerian, Masthuggstorget, Götlaborg

I kulturutredningens efterdyningar vill vi framtida kulturentreprenörer på Kulturverkstan lyfta fram våra tankar, tolkningar och reflektioner kring tre heta potatisar och tillika spänningsfält:

Aktivist - Företagare

Privat - Offentligt

Demokrati - Effektivitet

De kulturprojekt som under hösten ägde rum i Edinbourgh, Antwerpen, Budapest, Rotterdam, Amsterdam och Berlin har nu lett fram till en tredagars "kulturfestival" på Gallerian.

Vi bjuder bl.a. på Graffiti-debatt med Björn Sandmark (Kulturförvaltningens chef) och Emrik Larsson, filmen "Blond som Zlatan", vernissage för en hemlig utställning i det privata rummet samt en liveakt. Vi ser 3:12 som ett uppmanande pilotprojekt för skapandet av en lokal plattform där kultur, konst och politik kan mötas och tillsammans verka för ett tryggare och vackrare stad (Göteborgs stads policy som bl.a. visar på nolltolerans för graffitin) på allas villkor.

Det ni. Det blir något att inte missa. Som vi har arbetat med detta. Ända sedan vi började på Kulturverkstan i höstas faktiskt.

Sen är det ju det här med lia (lärande-i-arbete), ja eller "praktik" som vi vanliga människor säger, men så får man tydligen inte säga för KY-myndigheten utan på KY-språk heter det alltså "lia". Hursom, jag håller desperat på att försöka få tag i något ballt ställe att vara på. I Stockholm. Mitt hem. ja tyvärr, det känns faktiskt fortfarande så. Eller ett av mina hem i alla fall. 

Var skulle du göra din praktik i en månad om du fick välja på PRECIS VAD DU VILLE?

Ganska intressant tanke.. man börjar lätt tänka långt bort i världen, varmare länder.. eller bara balla ställen..

vi får se vart jag hamnar i alla fall. det brukar lösa sig. idéer finns det i alla fall inte brist på.. det brukar det inte göra. snarare beslutskunskap..

Idag diskuterade vi Kultur och Näringslivet, hur de hänger ihop och om de gör det och att det är så lustigt att folk inte ser Kulturen som en egen näring utan bara något en del håller på med för att roa sig lite.. så förlegat..

Och om det egentligen finns specifika villkor för hur man bedriver företag inom kultur jämfört med andra områden?

I slutet av föreläsningen fick vi göra en värderingsövning med två streck utritade på golvet. som en axel. den ena axeln visade innehåll och den andra pengar. sen skulle man ställa sig där man själv ansåg att man hörde. Alltså om man själv skulle ha en verksamhet - vad är viktigast - innehållet eller pengarna?

Mycket intressant det med. Satte igång tankarna..

Jaja. nu ska jag ut å springa av mig min energi jag fick av sockerchocken när vi åt semlor på projektgruppsmötet idag. fast det regnar.. 

blingblinghajp

ja nu ska det hajpas.

eller det hajpas redan. det har redan gjort det i ca ett halvår. då bestämdes det. en blingbling-fest. något vi bara måste anordna.

sagt och gjort. en vän tog tag i det hela och styrde upp det till sin 25-års-dag nu i mars. prima!

så nu när jag sitter med en skoluppgift att göra en trycksak så kom idén på bling-bling-fest-inbjudan.

självklart.

men även om jag inte är bling (eller det kanske jag är, innerst inne?!) så har jag nu gått och blivit ganska besatt av det som glimmar och glänser. om inte annat för att det är det enda jag letar efter på nätet:

bling, guld, pärlor, diamanter, feta smycken, guldtacka, diskokula osv osv...

vare sig jag vill eller ej så blir man ju helt medryckt.

det ska bli så bra som möjligt. jag har funderat och långsamt börjat införskaffa den klädsel som kommer att gälla på festen i fråga.

mycket spännande.

nu håller jag även på att ragga en fotograf till festen. såklart. och dj:s ska det bli. och livemusik.

ja, jag ska nog inte avslöja för mycket.

men ball det blir det.

mindre ball är att jag ännu inte sitter på vetskapen om var jag ska göra min praktik nu i april. morr.

jag borde.

igen. dessa borden..

matbordet står framför mig, en halväten macka med stekt ägg och ost på ligger bredvid ett stort glas apelsinjuice med fruktkött. det står även en djup tallrik med polentagröt och lingonsylt och mjölk i.

borde. men icke.

duntäcket smiter runt min kropp, det mulna vädret kikar in genom det stora fönster jag sedan en dag tillbaka nu har i mitt rum, alltså mitt nya rum. 

jag borde alltså klättra ner för stegen från min höga och breda säng och göra den där frukosten jag drömmer om.  jag borde alltså.

denna värld av borden. fullkomligt banala borden. så många. men ändå så få. det bestämmer ju du. 

men detta borde är snart en ren vilja och då kommer mina lemmar vakla ner för stegen och bara göra. utan att tänka. för hungrig är min mage. ja då, jag hör dig.

det är ibland likt känslan av att inte finnas i denna värld. ljudet som upptar min vakna tid idag har, är och kommer att vara knattrandet från mina egna fingrar mot min mac. den är numera min närmaste vän. jag vill inte tänka tanken på hur livet skulle te sig utan just nu. inte just nu i alla fall. en annan gång. ett annat liv.

jag vet inte om jag ska vara glad eller bekymrad, lugn eller stressad. uppsatser, arbeten, politisk handbok, debattartikel, föreningsregistrering, lokalfixning, riksteatern-samtal m.m hänger över mig. ändå gör jag det inte. inte nu i alla fall. en annan gång.

jag borde nog ändå vara lite bekymrad över min egen slapp - och lathet. detta like har jag sällan skådat. femte dagen av de 6 första schemalagda skodagarna har jag varit någon annan stans. Mest fysiskt. men en dag rent psykiskt.

nu är jag så långt ifrån skolan att jag knappt kan utröna vilket. stockholm it is. och lite för skönt är det också tyvärr att vara här. för skönt och lugnt och trevligt för att ta första bästa tåg till min nya hemstad där min skola väntar på mig. och jag kan inte hjälpa det. inte nu. en annan gång kanske.

nu ska det skrivas. jag har alla förutsättningar; stor och varm lägenhet, förortstystnad, lugn och ordentlig pensionärsinredd 4:a med mat som står i kylen när jag blir hungrig, säng som är bäddad om jag blir trött, soffor att sitta i om jag vill sitta mjukt, stor teve om jag får sug, bredband all over som jag aldrig loggar ut ur. vad mer behövs för att plugga?! åsså spotify såklart. mitt musikaliska behovs räddning för tillfället.

så nä, nu har jag inte tid med trevligheter som detta längre. ut i verkligheten, tillbaka till den blåa soffa jag sitter nerbäddad i och fokus på de viktiga pappren som ligger framför mig och glor tillbaka. Go!

jävla csn

jag tycker att jag försökt hålla mig någorlunda kontrollerad ett par dagar nu. snart går det inte längre. min ilska kommer snart att rinna över och förbi till arga tårar som otröstligt rinner längs mina spända och sura kinder.

Jag förstår bara inte. det går inte in i min hjärna. den kanske är för smal, för godtrogen och naiv?

Men hur? Hur kan Csn tro att en student kan leva på knappt ingenting under jullovet? - Nej men då studerar du ju inte heltid.. Va? Vem har inte tentor i januari eller restuppgifter eller läxor som ska vara färdiga i början på nästa år?!

och vem skulle ha tid eller ork att jobba under lovet? När ska man få vara ledig då?

idag har min ilska på det här j..la systemet övergått till en "haha-jag-ska-minsann-visa-de-hur-det-går-i-så-fall" Tårdryparstadiet passerade jag igår när jag satt på en bänk utanför Ica och inte ens hade råd till min frukost och pengarna som mina snälla och fattiga föräldrar skulle sätta in inte skulle komma på ett par timmar..

lotten föll på ÖB. de ställer upp för en när man har det knapert. billigt billiga varor.

så nu har min utmaning startat  -hur äter man det billigaste billiga utan att behöva äta särskilt näringsfattigt? bönor och linser var stor del av det som åkte ner i korgen...

skolan känns de här dagarna inte särskilt peppande att gå till. jag har lyckats skaffa mig slappa sovmorgnar till 12 nästan varje dag på jullovet. Men så kom jag på att jag ju igår fick ett månadskort av en snäll vän som själv inte behövde det, så jag kunde alltså åka i morse och slapp cykla. faktiskt rätt skönt att slippa i den här kylan och halkan.

Om en månad är jag Haga-bo. Och ännu mer järntorget-insnöad. kan tänkas att jag på flera veckor inte kommer att komma längre bort än just - järntorget. hittade idag ett dansställe (nr 2 och, ehum 10 meter från min port) där man kan köpa danskort riktigt billigt - 2400 för 3 klasser i veckan..  det kallar jag billigt, när jag gick samma antal gånger i veckan i Stockholm men istället pröjsade nära 6000.

Ja på så sätt gillar jag verkligen Göteborg. det mesta är mycket billigare än Stockholm.

nu ska jag skriva debattartikel som nog kommer att publiceras här..