det är ibland likt känslan av att inte finnas i denna värld. ljudet som upptar min vakna tid idag har, är och kommer att vara knattrandet från mina egna fingrar mot min mac. den är numera min närmaste vän. jag vill inte tänka tanken på hur livet skulle te sig utan just nu. inte just nu i alla fall. en annan gång. ett annat liv.

jag vet inte om jag ska vara glad eller bekymrad, lugn eller stressad. uppsatser, arbeten, politisk handbok, debattartikel, föreningsregistrering, lokalfixning, riksteatern-samtal m.m hänger över mig. ändå gör jag det inte. inte nu i alla fall. en annan gång.

jag borde nog ändå vara lite bekymrad över min egen slapp - och lathet. detta like har jag sällan skådat. femte dagen av de 6 första schemalagda skodagarna har jag varit någon annan stans. Mest fysiskt. men en dag rent psykiskt.

nu är jag så långt ifrån skolan att jag knappt kan utröna vilket. stockholm it is. och lite för skönt är det också tyvärr att vara här. för skönt och lugnt och trevligt för att ta första bästa tåg till min nya hemstad där min skola väntar på mig. och jag kan inte hjälpa det. inte nu. en annan gång kanske.

nu ska det skrivas. jag har alla förutsättningar; stor och varm lägenhet, förortstystnad, lugn och ordentlig pensionärsinredd 4:a med mat som står i kylen när jag blir hungrig, säng som är bäddad om jag blir trött, soffor att sitta i om jag vill sitta mjukt, stor teve om jag får sug, bredband all over som jag aldrig loggar ut ur. vad mer behövs för att plugga?! åsså spotify såklart. mitt musikaliska behovs räddning för tillfället.

så nä, nu har jag inte tid med trevligheter som detta längre. ut i verkligheten, tillbaka till den blåa soffa jag sitter nerbäddad i och fokus på de viktiga pappren som ligger framför mig och glor tillbaka. Go!

jävla csn

jag tycker att jag försökt hålla mig någorlunda kontrollerad ett par dagar nu. snart går det inte längre. min ilska kommer snart att rinna över och förbi till arga tårar som otröstligt rinner längs mina spända och sura kinder.

Jag förstår bara inte. det går inte in i min hjärna. den kanske är för smal, för godtrogen och naiv?

Men hur? Hur kan Csn tro att en student kan leva på knappt ingenting under jullovet? - Nej men då studerar du ju inte heltid.. Va? Vem har inte tentor i januari eller restuppgifter eller läxor som ska vara färdiga i början på nästa år?!

och vem skulle ha tid eller ork att jobba under lovet? När ska man få vara ledig då?

idag har min ilska på det här j..la systemet övergått till en "haha-jag-ska-minsann-visa-de-hur-det-går-i-så-fall" Tårdryparstadiet passerade jag igår när jag satt på en bänk utanför Ica och inte ens hade råd till min frukost och pengarna som mina snälla och fattiga föräldrar skulle sätta in inte skulle komma på ett par timmar..

lotten föll på ÖB. de ställer upp för en när man har det knapert. billigt billiga varor.

så nu har min utmaning startat  -hur äter man det billigaste billiga utan att behöva äta särskilt näringsfattigt? bönor och linser var stor del av det som åkte ner i korgen...

skolan känns de här dagarna inte särskilt peppande att gå till. jag har lyckats skaffa mig slappa sovmorgnar till 12 nästan varje dag på jullovet. Men så kom jag på att jag ju igår fick ett månadskort av en snäll vän som själv inte behövde det, så jag kunde alltså åka i morse och slapp cykla. faktiskt rätt skönt att slippa i den här kylan och halkan.

Om en månad är jag Haga-bo. Och ännu mer järntorget-insnöad. kan tänkas att jag på flera veckor inte kommer att komma längre bort än just - järntorget. hittade idag ett dansställe (nr 2 och, ehum 10 meter från min port) där man kan köpa danskort riktigt billigt - 2400 för 3 klasser i veckan..  det kallar jag billigt, när jag gick samma antal gånger i veckan i Stockholm men istället pröjsade nära 6000.

Ja på så sätt gillar jag verkligen Göteborg. det mesta är mycket billigare än Stockholm.

nu ska jag skriva debattartikel som nog kommer att publiceras här..