avslutningen var fin. stark. mycket skratt, tårar, dans, god mat, nostalgi, tal och värme!
i ett av talen fick jag höra att jag var en av de få människor som har mer energi än henne och att hon tyckte att jag uppfyllt all min potential under dessa två år. de orden kändes. starkt.
efter det talet var jag stum i flera minuter. det tumlade om mig något så ordentligt. plötsligt kände jag att jag också hade velat vara sådär modig och skriva ett så långt tal och verkligen berätta för alla hur mycket de betytt för mig och hur mycket jag lärt mig under dessa år. jag insåg hur viktigt det är, att våga säga att man tycker om någon.
såhär i post-examen-livet-kärleken-nostalgi-vemodet är det inte så mycket att göra. man måste tillåta sig att sörja också. vilket denna dag är utomordentlig för. regn och mulet. precis som oftast i götlaborg. dock har staden visat sig från sin bästa sida nu i snart en månad med ytterst lite regn.
