fel

hur kan det bli så jävla fel ibland? kommunikation alltså.. det är verkligen märkligt hur man kan prata förbi varandra rätt så länge utan att fatta att man gör det. och hur olika man kan fungera som människor. suck.

så jävla svårt ibland. livet.

sitter vid frukostbordet och äter egenbakat bröd och havregrynsgröt. men den har svalnat och stelnat lite och jag sitter bara och stirrar. vill så gärna bara gå och lägga mig under täcket igen.. och bara slumra lite lite till..

visst - det är fantastiskt att det åtminstone är ljust när jag går hemifrån, det är det. men fortfarande inte okej att gå upp kl 06. och jag försöker verkligen lägga mig redan 21.30 på kvällarna. inte lätt, när man kommer hem vid 19, ska hinna laga och äta mat och gärna något mer (betala räkningar och allt vad det kan vara) samt gärna hinna smälta maten innan det är dags att lägga sig.

nä, lätt är det inte. livet.

men det är väl inte meningen heller... för på ett sätt - hur tråkigt vore väl inte det?

lek och allvar

Livet

är så skört. läskigt skört. man tror att man vet vart man har det men precis då ryckes undan mattan under ens fötter och ser till att man inte alls tar saker och ting för givet, som tur är. Och man får tydligt inse vad som egentligen betyder något i livet och vad som spelar roll och är viktigt för en.

Jag har misst en släkting på ett obehagligt sätt i helgen. Som tur var lyckades vi vara samlade nästan hela familjen, något som annars händer väldigt sällan.

För min del var det till o med väldigt spontant och bestämt i sista minuten.

Men nu är jag på väg hem och så glad för en fin, varm och nära helg med mina nära och kära och hur starkt man inser hur viktigt det är att visa de man älskar att man gör det.

Och ta vara på det man har och visa tacksamhet för det!

Innan helgen hann jag också med en tripp till halmstad och laholm med mina arbetskollegor för teambuilding och utbildning. fantastiskt lärorikt och givande. Har insett mycket och än en gång hur mycket man förändra sig om man bara vill.

Har även lärt känna mina kollegor mycket bättre - riktigt fina OCH människor - allihop!

Likaså har vi sprattlat runt på golvet och lekt teaterimprovisations-övningar och vågat och visat oss svaga inför varandra.

Så viktigt och varmt.

Vi fick för övrigt bo i ett av de finaste och härligaste hus jag varit i, samt hos några av de finaste människorna som verkligen bjöd på sig själva och sitt hus och alla resurser.

Så fint. !

Här sitter vi och äter hemlagad, fantastisk middag

Förrgårdagens

Dagens Vuxenkänsla: (okej, det må vara aningen fånigt att fortfarande känna av dessa vuxenpoäng när man är 25, kan dock tycka att man inte är helt vuxen (vad nu det är?) utan det här som alla kallar det "ung vuxen")

var när jag insåg att jag skulle låsa och larma hela teatern. Satt där lugnt framför min dator och njöt lite av tanken på att jag var helt själv på en stor teater på 3 våningar.

Dagens Bortskämdhet:

jag har nog sedan en dryg vecka tillbaka ätit ute (fika ingår också) varje dag hittills, och jag kan ju inte ge upp idag, idag har jag ju namnsdag.

Då måste man ju fira (eller jaja, passa på att fira så att man får en anledning att gå ut och äta). Vojvoj, det är som att jag räknar med att äta ute när kvällningen kommer.

ajaj, bortskämd blir man lätt med en karl som min vid sin sida.

Dagens Förväntning:

blir helt klart Ubah Musses egen show "Vem sover i natt?" som jag nu är påväg till, på Pustervik. Ibland tror jag nästan

att Pustervik är mitt andra hem, så ofta som jag är där och hänger och skålar med ensembler som nyss spelat sin

premiärföreställning på scenen, pratar

med de som jobbar där, kommer in och får sitta på "personalstolarna" som är lite extra sköna. osv. Men nej, det gör jag

inte. Det gör däremot min vän som jobbar där (nästan i alla fall. När jag ringde henne en gång svarade hon på frågan

"Var är du?" - hemma. några sekunder senare insåg hon att hon inte alls var hemma, så ändringen kom snart - eller nej, på

jobbet.

Ubah Musse (och hennes enmansshow) har jag i alla fall hört talas om i några månader nu av mina alla scenkonstkollegor i landet.

Får snart svar på om förväntningen var befängd eller tillåten.

Dagens Glädje: kärleken min ringer och jag svarar, då säger han "hej mitt lilla namnsdagsbarn". Alltid trevligt när folk minns,

framför allt när det är någon som jag inte trodde skulle minnas. Nu är det ingen stor namnsdag heller, så just därför blev jag glad.

Måste även tillägga att ännu en glädjekänsla infann sig när jag fick veta att en fin vän äntligen kommer hem från Thailandet.

Usch, säkert brun som skokräm också. mjusch.