blingblinghajp

ja nu ska det hajpas.

eller det hajpas redan. det har redan gjort det i ca ett halvår. då bestämdes det. en blingbling-fest. något vi bara måste anordna.

sagt och gjort. en vän tog tag i det hela och styrde upp det till sin 25-års-dag nu i mars. prima!

så nu när jag sitter med en skoluppgift att göra en trycksak så kom idén på bling-bling-fest-inbjudan.

självklart.

men även om jag inte är bling (eller det kanske jag är, innerst inne?!) så har jag nu gått och blivit ganska besatt av det som glimmar och glänser. om inte annat för att det är det enda jag letar efter på nätet:

bling, guld, pärlor, diamanter, feta smycken, guldtacka, diskokula osv osv...

vare sig jag vill eller ej så blir man ju helt medryckt.

det ska bli så bra som möjligt. jag har funderat och långsamt börjat införskaffa den klädsel som kommer att gälla på festen i fråga.

mycket spännande.

nu håller jag även på att ragga en fotograf till festen. såklart. och dj:s ska det bli. och livemusik.

ja, jag ska nog inte avslöja för mycket.

men ball det blir det.

mindre ball är att jag ännu inte sitter på vetskapen om var jag ska göra min praktik nu i april. morr.

jag borde.

igen. dessa borden..

matbordet står framför mig, en halväten macka med stekt ägg och ost på ligger bredvid ett stort glas apelsinjuice med fruktkött. det står även en djup tallrik med polentagröt och lingonsylt och mjölk i.

borde. men icke.

duntäcket smiter runt min kropp, det mulna vädret kikar in genom det stora fönster jag sedan en dag tillbaka nu har i mitt rum, alltså mitt nya rum. 

jag borde alltså klättra ner för stegen från min höga och breda säng och göra den där frukosten jag drömmer om.  jag borde alltså.

denna värld av borden. fullkomligt banala borden. så många. men ändå så få. det bestämmer ju du. 

men detta borde är snart en ren vilja och då kommer mina lemmar vakla ner för stegen och bara göra. utan att tänka. för hungrig är min mage. ja då, jag hör dig.