borde. men icke.
duntäcket smiter runt min kropp, det mulna vädret kikar in genom det stora fönster jag sedan en dag tillbaka nu har i mitt rum, alltså mitt nya rum.
jag borde alltså klättra ner för stegen från min höga och breda säng och göra den där frukosten jag drömmer om. jag borde alltså.
denna värld av borden. fullkomligt banala borden. så många. men ändå så få. det bestämmer ju du.
men detta borde är snart en ren vilja och då kommer mina lemmar vakla ner för stegen och bara göra. utan att tänka. för hungrig är min mage. ja då, jag hör dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar