You belong where your heart is

Nu är det de där tankefulla och lediga dagarna igen. Oftast något mer tankeväckande med så mycket tid som man vid denna årstid spenderar inomhus.

jag har äntligen hunnit ta det lugnt och umgås, sitta ner och bre ännu en pepparkaka med tryffelost och stoppa in i munnen, ta en slurk te och spela spel. Så mycket gott har jag smakat i jul.

Under ett av tillfällena när vi satt flera gamla vänner från länge sen och pratade om livet och var man ville bo så sa en person något så bra. Det var en fråga på en fundering på om man skulle flytta eller bo kvar och hur allt i så fall skulle få ihop - men var vill du bo? Börja med att utgå ifrån var du känner att ditt hjärta vill, flyttar du sedan dit där du vill så kommer det andra att lösa sig. Det är sekundärt.

Det föll något inom mig. Något tungt. Varför krångla till saker och ting så mycket? Varför inte bara börja leva och göra det man brinner för och verligen vill? Faktiskt följa det där hjärtat som redan vet vad man vill och ju på ett sätt såå tydligt visar det?

Jag vet ju redan vad jag vill och behöver. Varför upprepa och fundera så jäkla mycket hela tiden? Kör! Bara Kör!

Bryssel och kulturens värde på EU-nivå

Var i Bryssel förra veckan med jobbet. Vi driver ju ett ESF (Europeiska Socialfonden)-projekt så det gjorde det desto mer spännande att få sig en inblick i högsätet för alla EU-frågor. Nu var vi visserligen inte inne på självaste högkvarterslokalerna.

Vi flög ner på onsdagen och var på studiebesök på en organisation som jobbar lite liknande som Danscentrum och som hette Konstenluket. Det var ett intressant möte mest hela tiden förutom när man efter två timmars möte insåg att man höll på att somna (var ju visserligen uppe vid 04.30) samt att den kostymklädda och smått självupptagne mannen hade pratat på ungefär hela tiden. Vi försökta få in några frågor men han kände till en hel del härskartekniker som han med vana använde så vant att vi inte tänkte på det förräns vi utvärderade mötet över en öl någon timme senare..

Bättre blev det tyvärr inte under själva konferensen. Chris Torch (som var en av de få svenskar i panelerna) påpekade det t.o.m - varför är det bara mörka kostymklädda män här på scenen? Ja, jag undrade också. Var är alla kvinnor? svar: i publiken...
Det pratades kulturens ekonomiska kraft och kreativa näringar, hur kulturen skulle kunna digitaliseras och hur vi kan ta lärdomar från varandra om ett regionaliserande av våra länder i Europa.

Mäktigt var de två kvinnorna som under de båda dagarna satt och simultantolkade hela konferensen på antingen engelska eller franska, beroende på vad den som pratade, pratade för språk. jag var imponerad till max. Satt själv och försökte simultanöversätta från engelska till svenska, höll i drygt 3 meningar.. sjukt svårt!
Här kommer nu lite bilder från resan och konferensen:

                                              Vi tre var där. Jag och mina fina kollegor

Röda mattan och EU-flaggor

                                        

                                              Paus. Passa på att stå upp...
                                         

                                           Vi hittade en rolig skulptur

                                       Jag och min närmaste kollega i solen på det berömda torget

                                          Bryssel i morgonsol

                    Foto och tv-sändning när kampanjen "We are more" uppmärksammades med ballonger och rop. Sen släppte vi de heliumfyllda ballongerna upp i luften...

                                          Som sagt; mörka kostymnissar hela bunten

                                           Salen under en paus

Sommarens sista suck...

Ja, det stod till och med i tidningen, att nu var Brittsommaren verkligen slut. Det kändes ända in i märgen igår. Kallt, ruggigt och blåsigt. Och regnigt såklart. Det har man börjat vänja sig vid här på västkusten..

En riktigt kulturell helg har det varit hittills. Började fredagen med att dra till ett after-work-ställe. Hann dock inte ens sätta oss för sällskapet vi skulle träffa var precis på väg till Liseberg för att med tusentals andra se Håkan Hellström senare på kvällen. Man har ju sett och hört att han skulle spela, tänkt att "dit går nog ALLA", framför allt en kväll som denna när kvällssolen värmer och gör skuggorna långa längs gatorna. En sån där fin kväll. Som säkert gör att ett tusental personer som från början inte hade tänkt att gå och se honom nu ändrar sig för att "jamen det kostar ju bara 80 spänn i inträde och kvällen är ju så fantastisk". Jag var inte riktigt där, men det var mitt övriga sällskap - så det är bara att hänga på (klart jag hade kunnat stanna utanför och själv gå och sätta mig och ta en after-work, vilket jag var hemskt sugen på (äta mat) men men..).
På fredagsmorgonen när jag åkte förbi Liseberg med bussen så såg jag ett gäng tappra ungdomar med sovsäckar och varma jackor. De hade alltså suttit där (i kön till Håkan såklart) sedan i onsdag!!! Galet!

Men alltså konserten var faktiskt rätt fin. Och Håkan, han är ju så folkkär. Folk från alla åldrar var verkligen där, inte alls bara de 16-åriga kidsen (eller kanske berodde det på att jag stod typ längst bak eftersom vi inte hade med oss några öronproppar och ju inte kunde stå så långt fram i så fall, sen är det ju trångt också..)
Den enda låt jag kände igen "känn ingen sorg för mig, göteborg" var faktiskt riktigt fin där man stod på backen och såg ut över det fint upplysta Liseberg och såg upp mot britsommarhimmelen och plötsligt kände sig som en riktig göteborgare.. Då kom också konfettin, vackert regnandes över publiken..

Lördagen bestod av den klassiska second-hand-rundan sen blir man riktigt trött och måste sätta sig på närmaste mysiga fik och dimpa ner i en fotölj ett tag. Sen hem, vila lite, hinna tvätta en snabbmaskin, göra sylt och äta mat. Sen vidare igen, mot stan och Folkan för att gå på premiär. gratis (ja, eller är det inte alltid gratis att gå på konsert?). Apatiska för nybörjare såg vi. Den var rolig och sevärd, kul grepp och skickligt spelad.
Sen vidare på 53-års-kalas (en fyllde 26 och en 27) med massa folk, presenter, tårta och vin. Mysigt och trevligt. Jag säger alltid det - det är såå underskattat med hemmafester. Fler hemmafester åt folket, det tycker jag!

Men nu är det ny dag, kanske skulle man ta sig ut till skärgården och plocka björnbär? Ellet till någon skog (som inte alla gått i) och plocka trattkantareller?! Hm.. Vi får se. Som alltid denna helg, man vet aldrig vad man hamnar på (som Håkan-konserten t.ex)

matchning

på hög nivå...

ganska i alla fall.

Blev faktiskt rätt så nöjd när jag satte på min kjolen i morse, slängde på mig en hoodie och sprang till jobbet för att sedan komma dit och gå förbi den stora spegeln och se detta. Min bästa spontan-matchning, helt klart!

Katt

Som jag längtat efter att bo med djur. Nu ska vi nämligen bli med katt!

Och inte vilken katt som helst, en som jag följt i 8 år, en som finns hos en familj som är väldigt nära min familj. Och detta är den mest keliga katt man kan tänka sig, jag brukar kalla den för "halsdukskatten", för att man kan lägga den runt halsen, somen halsduk och hon trivs med det.

Funkar som tur är bra i lägenhet också (annars har det varit min stora sorg, jag har inte mage att ta in en katt i lägenhet och att den alltför sällan får komma ut). Är uppvuxen med katten runtom mig så det skulle kännas väldigt konstigt och fel. Om nu inte katten väldigt gärna själv vill vara inne, som i detta fall.

Mazarina heter hon och ser ut såhär:

Man ser ju på henne att hon bara vill in igen opch inte alls tycker det är skönt med den kalla snön..

Bil + körkort?

Nu har jag bestämt mig. Lika bra att få ner det på evighetspränt i cyberrymden, jag ska ta körkort och det snart!

Skrev igår en ansökan på trafikverket för övningskörningstillstånd, ska i veckan ta mig till en optiker och få syntestet fixat också, sen blir det handledarkurs.

Jag och sambon som haft körkort så pass länge och dessutom vill köra med mig (fantastiskt!). Det är ju inte konstigt att man skenar iväg i tankarna (och rent aktivt också, jaja) och börjar kolla bilar. Jamen det är ju det enda som saknas; hur ska han kunna övningsköra med mig utan bil?

Då måste jag ju alltså köpa bil?!!!

Jag vill ha en blå, fin och lagom liten bil. kanske denna?! Finns i närheten av där vi bor och kostar bara 10 000, från 98.

Nu är det kanske inte världens snyggaste bild men ändå, man blir ju grymt sugen. Tänk att ha en bil i sommar, glida runt, åka dit man vill, bara slänga in allt i bilen och dra. Inte behöva packa i ordning, kånka och bära en massa på ryggen osv.. Bara te å åk!

Frågan är bara om man kan köpa bil innan man skaffat körkort? Hur ligger det till med det egentligen?

Livet

Detta inlägg präntades för några veckor sen, men kommer nu ut här:

livet livet. det är fan inte lätt alltid. mycket man ska veta om sig själv och kunna ta beslut om nu för tiden. Även om jag samtidigt tror att man uppfostrades till det ännu mer för ett tiotal år sedan.

Man tog nog mycket mer ansvar än idag. Fast å andra sidan har man idag också så galet mycket mer att kunna ta ansvar för men framför allt valmöjligheter och saker att ta ställning till.

För det bör man göra, till det mesta. Och helst ha ett färdigt svar på iprincip vad som helst om någon undrar..

Åh, jag är nästan hög på livet. Det både trilskas med mig, stöter och blöter mig samman men samtidigt visar mig hur mycket fantastiskt det finns att vara lycklig och stolt över.

Det är banne mig lyxproblem jag sitter med,det vet jag. Vilka jobb ska man ta? Var vill jag bo? Vad behöver jag allra mest i livet? Vad ska jag göra i sommar?

Eller; när ska jag få flytta hem igen till Stockholm där mina närmaste vänner bor och väntar på mig. Jag behöver dem! Mycket!

Men det finurliga med livet är också att man lär sig otroligt mycket av att leva det. Bara man vågar kasta sig ut och försöka? Det kan ju inteblir mer än - ja, lite tokigt?! Och vad gör det? Egentligen?!

Fin helg med fina människor

Har fått så mycket inspiration, värme, minnen, kärlek, glädje, god mat, pepp och äventyrssug i helgen.

Jag är både glad, sorgsen, lycklig och frustrerad på samma gång..

Känns som att jag hunnit med mycket men samtidigt som att tiden gått hur fort som helst så att man knappt hinner med att förstå att helgen redan är slut?

Nu vet jag att jag åker ifrån mitt hem, dock till ett annat hem men de är ändå helt olika. I hjärtat och rent praktiskt. Det är helt olika.Jag vet var jag har mina pinaler och var mitt hjärta finns. Och det är tyvärr inte på samma ställe i Sverige. Svårt att veta när det nu dessutom är vår, soligt och varmt, fullt med folk på uteserveringarna och i parkerna, glada och äventyrssugna vänner på det ena stället, längtar man då efter det bara för att gräset är grönare på andra sidan eller vad är egentligen bäst?

En annan del som gett mig mycket värme och stolthet denna helg är ett stort, coolt projekt som Plural (som jag tills idag satt i styrelsen för i ett år) varit med och initierat och finansierat; Present. 35 olika sätt att förändra världen och samhället vi lever i.Tänk dig att du går in i en stor present, ett jättestort rosa paket med ljusblått snöre runtom. Inuti är det uppdukat till fest, fullt av ungdomar har skapat kreativa och interaktiva metoder och modeller som visar på hur det är möjligt att skapa förändring med världens olika problem. Detta paket turnerar sedan runt i sverige och utomlands som en stor interaktiv utställning.När vi skulle ha styrelsemöte i Plural på hösten 2009 ringde en kvinna till mig och berättade vem hon var och frågade om hon kunde få komma till vårat möte för att berätta om en idé.Hon berättade detta. Gissa om våra munnar var stora när hon hade gått. Och gissa om vi, fastän vi inte riktigt kunde se framför oss hur detta skulle gå till, sa ja till detta.

Hösten 2009. Sedan började ansökningar rulla in till Allmänna Arvsfonden, projektet började ta form, ungdomar från hela landet raggades upp,projektledare, utställningssamordnare, dokumenterare, scenografer, fotografer, kreatörer av alla slag samlades och spånade. Sen träffade de forskare och experter på de olika områden inom probemen som ungdomarna tagit fram.Våren 2011. Jag kliver upp för en lite ranglig ståltrappa, in i en stor rosa present med et ljusblått snöre runtom..

Denna klev jag alltså in i...

www.presentchange.se

Spontanutflykt till Österlen

Förra helgen åkte jag och Jon på en ytterst spontan resa till Österlen.

Jag satt hemma framför datorn och hade slutat jobba (jobbade hemma) och hade tråkigt, visste inte vad helgen skulle kunna ge mig..

Så jag kikade lite på tågresor till österlen och pratade lite med en mycket glad mamma. 15 minuter senare hade jag bestämt mig, slängt ner lite kläder (både mina och jons) och en kamera i en väska och åkkortet och stod i hallen på väg. Jon var på väg hem från jobbet och jag ringde och sa att jag tänkte åka till skåne i helgen - ska du me?

5 minuter senare sågs vi på busshållplatsen nära oss, med andan i halsen hoppade vi på en buss som vi sedan satt och höll tummarna attden skullekomma fram till centralen i tid, så att vi hann med tåget.

På Österlen glömmer jag lätt bort vad tid och rum är. Solen, naturen och alla härliga människor tar över. Man bara är. Fikar. sitter i trädgården, påtar lite, rensar lite ogräs och målar lite utemöbler som om man aldrig gjort något så roligt och skönt på evigheter (känns lätt så när man jobbar på kontor och framför dator hela dagarna).

Sen träffar man lite fler folk. Av någon märklig anledning kommer det ofta folk på spontanbesök hem till min mamma. Hon bor på lägligt och har oftast en kaka i närheten att smaka på...

Jon rycker ogräs

Jag på stranden

Kan det vara bärnsten kanske?

Vackra strukturer i sanden

Elvis

En jordig sten hade en liten växt ovanpå..

Åmål

Ännu en dag på jobbet:

Sitta och dricka kaffe på cafe xo, vänta på att tiden ska gå, få fel på alkomätaren i bilen och börja föreställa sig att ta taxi runt i åmål för att sen trassla sig ned till götet igen med bussar och tåg, vandra runt i en stor teaterlokal och prata sviktande golv och djup och mått och rår, sitta i lärarrummets stora skinnsoffor och prata genus, åka bil genom västgötaslättens platta landskap och peka på lustiga hus som ser ut som att ingen varit i på minst 30 år, tänka på hur vackert och kul det kanske är att åka vägen sommartid med fullt av loppisar och antikförsäljningsladugårdar längs vägen, gå in på samma café och beställa mat 2 gånger på mindre än 2 timmar, gå på konstutställning, spåna idéer på samarbetsarrangemang med olika föreningar i åmåls kommun, försöka peppa en gymnasielärare att köpa en dansföreställning, leta efter soppa på en onsdag i en småstad (dömt att misslyckas, det serveras ju bara soppa på torsdagar, hallå?!), sova obekvämt på ett skumpande tåg och vakna med ont i nacken.

Cafe XO, Åmål

Så har man sett Åmål också - check!

fel

hur kan det bli så jävla fel ibland? kommunikation alltså.. det är verkligen märkligt hur man kan prata förbi varandra rätt så länge utan att fatta att man gör det. och hur olika man kan fungera som människor. suck.

så jävla svårt ibland. livet.

sitter vid frukostbordet och äter egenbakat bröd och havregrynsgröt. men den har svalnat och stelnat lite och jag sitter bara och stirrar. vill så gärna bara gå och lägga mig under täcket igen.. och bara slumra lite lite till..

visst - det är fantastiskt att det åtminstone är ljust när jag går hemifrån, det är det. men fortfarande inte okej att gå upp kl 06. och jag försöker verkligen lägga mig redan 21.30 på kvällarna. inte lätt, när man kommer hem vid 19, ska hinna laga och äta mat och gärna något mer (betala räkningar och allt vad det kan vara) samt gärna hinna smälta maten innan det är dags att lägga sig.

nä, lätt är det inte. livet.

men det är väl inte meningen heller... för på ett sätt - hur tråkigt vore väl inte det?

lek och allvar

Livet

är så skört. läskigt skört. man tror att man vet vart man har det men precis då ryckes undan mattan under ens fötter och ser till att man inte alls tar saker och ting för givet, som tur är. Och man får tydligt inse vad som egentligen betyder något i livet och vad som spelar roll och är viktigt för en.

Jag har misst en släkting på ett obehagligt sätt i helgen. Som tur var lyckades vi vara samlade nästan hela familjen, något som annars händer väldigt sällan.

För min del var det till o med väldigt spontant och bestämt i sista minuten.

Men nu är jag på väg hem och så glad för en fin, varm och nära helg med mina nära och kära och hur starkt man inser hur viktigt det är att visa de man älskar att man gör det.

Och ta vara på det man har och visa tacksamhet för det!

Innan helgen hann jag också med en tripp till halmstad och laholm med mina arbetskollegor för teambuilding och utbildning. fantastiskt lärorikt och givande. Har insett mycket och än en gång hur mycket man förändra sig om man bara vill.

Har även lärt känna mina kollegor mycket bättre - riktigt fina OCH människor - allihop!

Likaså har vi sprattlat runt på golvet och lekt teaterimprovisations-övningar och vågat och visat oss svaga inför varandra.

Så viktigt och varmt.

Vi fick för övrigt bo i ett av de finaste och härligaste hus jag varit i, samt hos några av de finaste människorna som verkligen bjöd på sig själva och sitt hus och alla resurser.

Så fint. !

Här sitter vi och äter hemlagad, fantastisk middag

Förrgårdagens

Dagens Vuxenkänsla: (okej, det må vara aningen fånigt att fortfarande känna av dessa vuxenpoäng när man är 25, kan dock tycka att man inte är helt vuxen (vad nu det är?) utan det här som alla kallar det "ung vuxen")

var när jag insåg att jag skulle låsa och larma hela teatern. Satt där lugnt framför min dator och njöt lite av tanken på att jag var helt själv på en stor teater på 3 våningar.

Dagens Bortskämdhet:

jag har nog sedan en dryg vecka tillbaka ätit ute (fika ingår också) varje dag hittills, och jag kan ju inte ge upp idag, idag har jag ju namnsdag.

Då måste man ju fira (eller jaja, passa på att fira så att man får en anledning att gå ut och äta). Vojvoj, det är som att jag räknar med att äta ute när kvällningen kommer.

ajaj, bortskämd blir man lätt med en karl som min vid sin sida.

Dagens Förväntning:

blir helt klart Ubah Musses egen show "Vem sover i natt?" som jag nu är påväg till, på Pustervik. Ibland tror jag nästan

att Pustervik är mitt andra hem, så ofta som jag är där och hänger och skålar med ensembler som nyss spelat sin

premiärföreställning på scenen, pratar

med de som jobbar där, kommer in och får sitta på "personalstolarna" som är lite extra sköna. osv. Men nej, det gör jag

inte. Det gör däremot min vän som jobbar där (nästan i alla fall. När jag ringde henne en gång svarade hon på frågan

"Var är du?" - hemma. några sekunder senare insåg hon att hon inte alls var hemma, så ändringen kom snart - eller nej, på

jobbet.

Ubah Musse (och hennes enmansshow) har jag i alla fall hört talas om i några månader nu av mina alla scenkonstkollegor i landet.

Får snart svar på om förväntningen var befängd eller tillåten.

Dagens Glädje: kärleken min ringer och jag svarar, då säger han "hej mitt lilla namnsdagsbarn". Alltid trevligt när folk minns,

framför allt när det är någon som jag inte trodde skulle minnas. Nu är det ingen stor namnsdag heller, så just därför blev jag glad.

Måste även tillägga att ännu en glädjekänsla infann sig när jag fick veta att en fin vän äntligen kommer hem från Thailandet.

Usch, säkert brun som skokräm också. mjusch.

Några dagens

Detta var alltså i fredags (25/2)

Promenerade längs vägen på väg mot bussen för att åka hem och tänkte till en början att jaha, och vad har jag gjort idag då?

lika tråkig dag som vanligt?!

men så bestämde jag mig för att leta upp några dagens. Och som jag själv brukar predika om hela tiden; att det är bara ens inställning till saker och ting det egentligen handlar om.

Så nu måste jag ju faktiskt börja se till att leva som jag lär också..

Dagens märkliga kommentar:

Jag pratade med en kulturchef och vi höll på att boka in en föreställning i hans kommun då han plötsligt säger

"nu kommer du säkert att hata mig hur mycket som helst (oj, vad ska han säga nu?, tänkte jag), men jag måste nog lämna över detta till min kollega som

har ansvar för gymnasiet" (som föreställningen riktar sig till). Varför jag skulle börja hata honom för det förstod jag aldrig.. Det är väl bättre att han lämnar över till en ansvarig än försöker hitta på något som sedan inte blir bra.

Märkligt men lite gulligt på något sätt. Även kulturchefer kan alltså få dåligt samvete.

Dagens skratt:

var när vi såg det som ensemblen hittills hunnit repa ihop (premiär 9 mars). Föreställningen handlar om drömmar och ensemblen ska dra en lapp ur en hatt som elever som ska se föreställningen innan har skrivit ihop. Nu hade de hittat på några stycken. En var exempelvis "jag drömde att det var fred på jorden och alla krig var slut". Och det är liksom så konstigt roligt att se medelålders lite gråhåriga män bara fullkomligt ge sig hän på scenen och fullkomligt improvisera och försöka visualisera denna dröm. det var en ständig stämmning av fred och det var bara så kul att bevittna. Påhittiga lösningar och roliga tolkningar. Man borde teaterimprovisera mera!! Verkligen!

dagens sanning:

en kollega skulle låsa och kom förbi mig och frågade hur länge jag tänkte stanna och inte komma ut i solljuset? Till saken hör att jag nog har teaterns soligaste kontor och det är också något jag får dåligt samvete av varenda dag (alltså för att jag kan titta ut på den underbara solen och ljuset men inte sitta i det.

Min sambo tjatar alltid på mig att jag måste bli bättre på att ta paus och komma ut och se till att få lite ljus på mig. Också helt sant.

dagens tanketrassel:

min syrra ringde för at säga att hon kommer och hälsar på imorrn kväll! - Kul, sa jag!

- Fast jag har inte bokat någon biljett än, tillägger hon lite långsamt..

- Men ojdå, det måste bli dyrt, säger jag.

- Ja, och jag har inga pengar, fortsätter hon..

- Men ring mamma då!

- Nä, hon har inte heller, hon betalade nyss sina räkningar igår.

- Men pappa då?

- Honom har jag inte fått tag på och han har problem med sitt internet..

- Men din pojkvän då?

- Han har 5 kr kvar på sitt konto.

- Mormor kanske? Hm, hon har ju inte så mycket heller. Hm, alltså jag skulle absolut kunna betala den åt dig så länge men jag har inte min betalningsdosa med mig tyvärr, annars hade det inte varit några problem.

- och.. det finns ju tyvärr bara en avgång kvar på sista minuten på sj..

- okej, men jag ringer mig sambo och kollar om han hinner åka hem mellan jobb och föreläsning (för jag är inte hemma förrän sent ikväll) och om han då kan ta med en dosa och att jag i så fall sen möter upp honom på stan eller åker till hans föreläsning nånstans för att hämta dosan och sen försöker få tag på något ställe med internet (jävligt snabbt) och betalar biljetten..

Hm...

Vad gör man inte i dessa fattiga tider alltså?

Drömmar...

Det finns mycket att drömma om. Mitt liv bestär för tillfället mycket av drömmar. Drömmar som dansas, drömmar som inte är uppnådda än, drömmar som jag befinner mig mitt i utan att kanske veta om det?

På teatern repeteras nu den rytmiska dansföreställningen Om Drömmar. Härom veckan fick all personal vara med och komma med en dröm som ensemblen sedan improviserade fram i dans, teater, röst och rytm. Fascinerande och inspirerande!

Kvällen igår var också fylld av drömmar. Drömmar man undrar om man kommer att hinna med att uppfylla i livet, drömmar som sprugit förbi en, drömmar som ligger där och väntar och växer fram ur hjärtat för att då och då påminna en om att det finns så mycket mer att upptäcka

och uppleva än så som livet ter sig i detta nu..

Nyordslistan!!

Jag har fått vara med och skapa historia i svenskan. I våras var jag projektledare för Dansens dag som vi firade i Borås.

Det skrevs en del i tidningarna och nu har vi fått se att det gett effekt även i det svenska språket.

Tidningen Språk har nämligen publicerat nyordslistan och där står vi med, coolt värre.

kära tisdag

Du är sååå välkommen. Inte för att det känns helt bra, det måste jag erkänna. Men bättre. definitivt.

Du gör det i alla fall hoppfullt om att något fint kan och så småningon (även om jag ibland tappar hoppet) ska komma.

Någon sa, eller om det var något jag läste, härom dagen att januari månad är som en enda lång måndagsmorgon. Och eftersom att mina måndagsmorgnar till allra största del (i alla fall 90%) är fyllda av ångest, osugen på allt som finns och bara trött och bläig, så kan jag inte annat än att hålla med till 100%.

Idag är det tisdag. Och februari. Äntligen. Snart vår. Tisdag, du är varmt välkommen.

Dansföreställning i morgon!!!

Kom och se professionell dans i Borås i morgon!

Det bjuds på 3 verk av kända och uppskattade koreografer.

Verket Du o Jag innehåller två duetter och personliga berättelser hängivna rörelsen. Den ena, Rävspel, är koreograferad av Helena Franzén och den andra, Mithra, av Stina och Satoshi Kudo.

Till detta ingår även bonusföreställningen Jag och Viola i koreografi av Camilla Ekelöf. Ett danssolo för yngre tillägnat de som inte finns i vår närhet mer men som ändå är högst närvarande.

Klart ni är sugna på att komma, kolla in lite bilder av den duktiga fotografen Håkan Larsson:

Vinterdrömmen

Man måste ha en liten fantasivärld, en dröm eller ett ställe att fly undan till, åtminstone i tanken under denna kalla och mörka årstid.

I min drömvärld flanerar jag i några tjusiga, svarta skor och ett tunnt linne på kullerstenar i ett skönt utland, t.ex där de pratar sån där vacker

franska (jag HAR och kommer alltid att vara extremt svag för franska).

I handen har jag en vit kartong med snören runt, inuti väntar en läcker liten tårta som jag är på väg till mitt ljusa och kreativa kontor för att smaska på med mina vänner och kollegor.

När jag kommer hem till min sekelskiftsvåning har jag istället en bukett färska och krispiga tulpaner i handen.

På kvällarna flanerar jag vid något vatten efter att jag varit och sett olika fantastiska dansföreställningar och håller någon om midjan och går sådär långsamt och diskuterar föreställningen vi nyss sett.

Jag försörjer mig delvis som fotograf (vet inte vilken inriktning ännu) och får en hel del cash på bilder som publiceras i tidningar.

Inte att glömma helgerna, de vilda och härliga. Det dansas, pratas och umgås och skrattas helgerna igenom..

Ja, eller så sitter man på en mjölkbuss från Borås till Göteborg i ett kallt Sverige som har ett antal månader kvar till ljus och glädje. mörk skog, skog, skog utanför fönstret.

så väldigt inspirerande, eller hur?

Mörker-abstinens

Ja, tro det eller ej, men jag kan känna ett stort behov och en nästintill abstinens över att få omges av mörkret.

Nej, inte det fördjävliga mörker som i denna årstid omger precis hela världen med den medföljande kylan och halkan och andra otrevligheter.

Utan den mörka salongen; att få gå med jackan på armen in i ett teaterhus och sätta sig på en skön bänk, pusta ut och koppla av. Bara sitta där och vänta på det mörker som snart kommer att infinna sig och som alltså vittnar om att en scenkonstföreställning är på ingång.

Och jag kan inte säga att det ska behöva dröja så värst länge. Redan nästa fredag har verket "Du o Jag" premiär här på dansinstitutionen Regionteater Väst i Borås premiär.

Det går nog inte ens att gissa hur många gånger jag kryper in i det där mörkret varje år för att se en vacker, spännande, rörande eller brännande scenkonstföreställning.

Denna höst har det nästan varit i snitt en gång i veckan, och nu var det långt innan jul, sedan sist.. Inte bra inte bra.