nostalgisk brödlängtan

det osar lite i den stora lägenhet jag bor i. det är mitt bröd som jag har bakat och som nu ligger på plåten på spisen och svalnar.

det var sådär vackert brunt och välgräddat, man får ta i för att komma igenom med kniven, men det är så det ska kännas. med riktigt bröd. det känns gammeldagst på nåt sätt..

och nu längtar efter att få krypa till kojs för att vakna upp en vacker och solig morgon och slå upp ögonen på min sovmorgon och minnas det goda brödet jag bakade kvällen innan (ja, jag har provsmakat, precis som man ska när det är nybakat).

jag tycker om att baka bröd. tycker inte att det är särskilt kul att laga mat eller så värst mycket annat i köket, men bröd. det är något speciellt med bröd.

när jag var yngre och bodde hemma luktade det ofta nybakat bröd på söndagar. Pappa satte en deg och gräddade den sen på eftermiddagen. Det låg plåtar lite här och där och de var heliga på nåt sätt. man fick inte röra de. de skulle ligga där och jäsa.. sen, sen kunde det bli bröd av det.

pappa gick runt med förklädet med mjöl på, ibland låg han och vilade i kökssoffan medan radion stod och skvalade. och degen de jäste..

så några timmar senare fick man provsmaka en bit, med smör på..

det var tider det..

nu får jag försöka så gott jag kan för att skapa samma stämmning.