Jag tänkte att jag skulle försöka minnas vilka föreställningar jag gått och sett och att det skulle vara en utmaning för mig att helst lite recensera och reflektera kring varje föreställning.

Nu är jag osäker på om jag minns alla jag sett hittills i år.. vojvoj. Vi testar. Här är de jag sett hittills:

- Wear it like a crown på Stora Teatern/Pustervik
 Det gör faktiskt mycket att se en föreställning två gånger. Detta var andra gången jag såg den, trots det fick jag lika mycket sitta och hålla för ögonen under vissa partier då min fantasi blir för eggande och spänningen för hög.
Den var fortfarande vacker och mystisk men tappade kanske lite av all häpnad som man kände första gången. Samtidigt som verket djupnar på ett annat sätt andra gången.
De var ju nästan som supermänniskor, känns sådär lite skönt lång ifrån en själv, de gör saker som det krävs en sådan extrem timing och övning inför att man får en stor respekt inför.

- Lilla Spöksonaten på Regionteater Väst i Borås.
Den gillade jag verkligen. Läskig och vacker på samma gång. Och suggestiv. och så musiken. Tomas.. Och dansarna. Vilken fröjd. vilket kompani! sådan professionalism! och koreografin. blommor som är poetiska samtidigt som giftiga.


- West Side Story på GöteborgsOperan
Musikalen med den vackra musiken, stämmningen, Romeo och Julia och hela den sorgliga historien. Jag gillade den, lite som att se på film. Som sagt - väldigt vackra låtar emellanåt och solisterna sjöng galet tajt och snyggt.


- Bibeln på Stadsteatern
Ja, den om Adam och Eva och sedan jesusbarnet och Maria och Josef. Lång. Nu var det ett tag sedan jag såg den men det jag minns är tyvärr mest att den var lång. men välspelad. och visst, varje bit gick de verkligen igenom (tror jag, inte säkert på att jag hängde med så bra hela tiden i alla vändningar).
Men helt klart intressant att det går att sätta upp Bibeln som teaterpjäs i Göteborg 2012 och att man lyckas.




- Manta på Stora Teatern/Pustervik
Vackert och poetiskt verk om komplexiteten en slöja bär med sig. Hur det är att vara instängd i den och hur det är att frigöra sig. Hur det är att inte vara född i att bära den men senare i livet anamma kulturen och ta på sig den heltäckande slöjan och se på folks reaktioner och uppfattningar.
Spännande moment - både ljus och rörelse fick nästan lika stor plats.


- Riding Romance 1 på Atalante
Henriette Pedersen vrider, leker och vänder på begrepp och föreställningar. Denna gång tolkar hon stycken svansjön och låtar tre kvinnor improvisera fritt i en dryg timme. Dansarna kväker och bräker och tar plats. Intressant vridning på genusbegreppen och flera gångers skratt sätter man ofta i halsen. Den känslan.

- The name of the next song på Kungsbacka Teater
Örjan Anderssons kompani gör en suggestiv och visuellt vacker och härligt medryckande. Jag bara åkte med i flödet och rörelsen var verkligen i fokus. Mest minns jag solot i början av föreställningen. Det var något i det som jag tyckte så mycket om och som verkligen tilltalade mig. Det blev så enkelt, men poetiskt och naket men samtidigt starkt..

- noBody på GöteborgsOperan
Som en långsam och spännande process. Gruppdynamik och ensamhet. dynamisk och vacker.

- The tribute to the art of football
Nyligen hemkommen ifrån. En riktig hyllning till fotbollen som konstform och som konstart. Tydligt perspektiv på det manliga och hårda som man kanske på olika sätt sammankopplar med fotboll - men samtidigt kunde man i dansen visa på det sensuella och vackra, linjeformade delen av konstarten.
Även om man inte spelar eller är delaktig så värst mycket i fotbollen så hängde man med - skriken, jämförandet, segergesterna, duscharna, tacklingarna och de röda korten. Allt var koreograferat med dans.